och som du skrev, din spaning efter friheten.

jag vill inte vara bortglömd. fy fan va jag hatar det här. gråten sitter på riktigt i halsen. fan fan fan fan. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0