Ligger i min säng och mår illa så jag snart spyr. Allt detta efter ett besök på McDonalds. Fattar inte varför jag ens sätter in min fot där. Maten är onyttig, personalen oftast så jävla otrevliga, dyrt och maten är inte ens god. Bara så jävla fet och blä. Efter att ha under flera veckor nästan bara tryckt i mig mackor på dagarna kan jag inte äta en hel portion utan att ligga hulkandes över toan. Visst låter det trevligt? Visst låter det kul? Jag har valt det själv. Jag är inte som du. 

 

Snurrar några varv på huvudet. Jag hör lika väl som jag känner att min nacke knäcks. Ska inte till skolan imorgon heller. I morse sa min kropp verkligen ifrån. Jag ville verkligen inte leva längre. Men det var inte ångest, det var bara en obehaglig känsla. Så imorgon kommer en av mina absolut finaste vänner hit och skänker massa kärlek, pussar och vänskaplig värme till mig. 

 

Kan förövrigt inte sluta tänka på den anonyma lallaren som kommenterade här igår om att jag "inte borde skriva saker som sägs i min blogg på nätet för att folk som ser upp till mig kanske tror att det är såhär livet ska vara". Till er få som då "ser upp till mig", jag säger bara att ni får välja vilken del av mig att se upp till. Den som vill ge upp sitt liv eller den som kämpar för att bli frisk. Kiss my ass fucker som kom med den otroligt dåliga kommentaren.